publicerad: 2015
knivrygg
kniv|rygg
el. knivs|rygg
substantiv
~en ~ar • till rygg 2 kniv
Singular | |
---|---|
en knivrygg (en knivsrygg) | obestämd form |
en knivryggs (en knivsryggs) | obestämd form genitiv |
knivryggen (knivsryggen) | bestämd form |
knivryggens (knivsryggens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
knivryggar (knivsryggar) | obestämd form |
knivryggars (knivsryggars) | obestämd form genitiv |
knivryggarna (knivsryggarna) | bestämd form |
knivryggarnas (knivsryggarnas) | bestämd form genitiv |