publicerad: 2015
kol
1kol
[kå´l]
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ • ett grundämne
Singular | |
---|---|
ett kol (en kol) | obestämd form |
ett kols (en kols) | obestämd form genitiv |
kolet (kolen) | bestämd form |
kolets (kolens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
kol | obestämd form |
kols | obestämd form genitiv |
kolen | bestämd form |
kolens | bestämd form genitiv |