publicerad: 2015
kollationering
kol·lat·ion·er·ing
substantiv
~en ~ar • särsk. första genomgången av en pjäs med regissör och skådespelare
Singular | |
---|---|
en kollationering | obestämd form |
en kollationerings | obestämd form genitiv |
kollationeringen | bestämd form |
kollationeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollationeringar | obestämd form |
kollationeringars | obestämd form genitiv |
kollationeringarna | bestämd form |
kollationeringarnas | bestämd form genitiv |