publicerad: 2015
kolångare
kol|ång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ångarna 1kol ångare
| Singular | |
|---|---|
| en kolångare | obestämd form |
| en kolångares | obestämd form genitiv |
| kolångaren | bestämd form |
| kolångarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kolångare | obestämd form |
| kolångares | obestämd form genitiv |
| kolångarna | bestämd form |
| kolångarnas | bestämd form genitiv |


