publicerad: 2015
kolångare
kol|ång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ångarna 1kol ångare
Singular | |
---|---|
en kolångare | obestämd form |
en kolångares | obestämd form genitiv |
kolångaren | bestämd form |
kolångarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolångare | obestämd form |
kolångares | obestämd form genitiv |
kolångarna | bestämd form |
kolångarnas | bestämd form genitiv |