publicerad: 2015
kombo
1kombo
[kåm´bo]
substantiv
~n ~r • ⟨vard.⟩ kombination
Singular | |
---|---|
en kombo | obestämd form |
en kombos | obestämd form genitiv |
kombon | bestämd form |
kombons | bestämd form genitiv |
Plural | |
kombor | obestämd form |
kombors | obestämd form genitiv |
komborna | bestämd form |
kombornas | bestämd form genitiv |
2kom|bo
[kåm´‑ el. kåm`‑]
substantiv
~n ~r • ⟨vard.⟩ (A och B är) kombor kompisar som bor tillsammans
Singular | |
---|---|
en kombo | obestämd form |
en kombos | obestämd form genitiv |
kombon | bestämd form |
kombons | bestämd form genitiv |
Plural | |
kombor | obestämd form |
kombors | obestämd form genitiv |
komborna | bestämd form |
kombornas | bestämd form genitiv |