publicerad: 2015
kompetens
kom·pet·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • tillräcklig skicklighet; behörighet; till behörighet 1
Singular | |
---|---|
en kompetens | obestämd form |
en kompetens | obestämd form genitiv |
kompetensen | bestämd form |
kompetensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kompetenser | obestämd form |
kompetensers | obestämd form genitiv |
kompetenserna | bestämd form |
kompetensernas | bestämd form genitiv |