publicerad: 2015
konfederation
kon·feder·at·ion
substantiv
~en ~er • statsförbund där det ingående staterna behåller sin suveränitet
Singular | |
---|---|
en konfederation | obestämd form |
en konfederations | obestämd form genitiv |
konfederationen | bestämd form |
konfederationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konfederationer | obestämd form |
konfederationers | obestämd form genitiv |
konfederationerna | bestämd form |
konfederationernas | bestämd form genitiv |