publicerad: 2015
konfirmation
kon·firm·at·ion
substantiv
~en ~er 1 en kyrklig handling som bekräftar dopet och som inom Svenska kyrkan tidigare förberedde för nattvardsgång2 bekräftelse, stadfästelse – Alla sammansättn. med konfirmations- hör till konfirmation 1.
Singular | |
---|---|
en konfirmation | obestämd form |
en konfirmations | obestämd form genitiv |
konfirmationen | bestämd form |
konfirmationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konfirmationer | obestämd form |
konfirmationers | obestämd form genitiv |
konfirmationerna | bestämd form |
konfirmationernas | bestämd form genitiv |
SAOL
Alfabetisk lista