publicerad: 2015
konsistorium
kon·sist·ori·um
[‑o`ri‑ el. ‑o´ri‑]
substantiv
konsistoriet konsistorier 1 universitetsstyrelse2 domkapitel i äldre tid – I sammansättn. konsistorie-.
Singular | |
---|---|
ett konsistorium | obestämd form |
ett konsistoriums | obestämd form genitiv |
konsistoriet | bestämd form |
konsistoriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsistorier | obestämd form |
konsistoriers | obestämd form genitiv |
konsistorierna | bestämd form |
konsistoriernas | bestämd form genitiv |