publicerad: 2015
konsistens
kon·sist·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er 1 beskaffenhet i fråga om fasthet2 konsekvens, följdriktighet – Alla sammansättn. med konsistens- hör till konsistens 1.
Singular | |
---|---|
en konsistens | obestämd form |
en konsistens | obestämd form genitiv |
konsistensen | bestämd form |
konsistensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsistenser | obestämd form |
konsistensers | obestämd form genitiv |
konsistenserna | bestämd form |
konsistensernas | bestämd form genitiv |