publicerad: 2015
kontext
kon·text
[‑tek´st]
substantiv
~en ~er • textställes sammanhang
Singular | |
---|---|
en kontext | obestämd form |
en kontexts | obestämd form genitiv |
kontexten | bestämd form |
kontextens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontexter | obestämd form |
kontexters | obestämd form genitiv |
kontexterna | bestämd form |
kontexternas | bestämd form genitiv |