publicerad: 2015
kooperatör
ko·op·er·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • person i ledande ställning i kooperativ förening
Singular | |
---|---|
en kooperatör | obestämd form |
en kooperatörs | obestämd form genitiv |
kooperatören | bestämd form |
kooperatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kooperatörer | obestämd form |
kooperatörers | obestämd form genitiv |
kooperatörerna | bestämd form |
kooperatörernas | bestämd form genitiv |