publicerad: 2015
korta
1korta
[kårt`a]
verb
~de ~t • göra kortare, förkorta; minska
Finita former | |
---|---|
kortar | presens aktiv |
kortas | presens passiv |
kortade | preteritum aktiv |
kortades | preteritum passiv |
korta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att korta | infinitiv aktiv |
att kortas | infinitiv passiv |
har/hade kortat | supinum aktiv |
har/hade kortats | supinum passiv |
Presens particip | |
kortande | |
Perfekt particip | |
en kortad + substantiv | |
ett kortat + substantiv | |
den/det/de kortade + substantiv |
korta av
• göra kortare: korta av el. avkorta utbildningstidenInfinita former att korta av infinitiv aktiv Presens particip avkortande Perfekt particip en avkortad + substantiv ett avkortat + substantiv den/det/de avkortade + substantiv
korta ner
• programmet fick kortas ner el. (sällan) nedkortasInfinita former att korta ner infinitiv aktiv Presens particip nerkortande Perfekt particip en nerkortad + substantiv ett nerkortat + substantiv den/det/de nerkortade + substantiv