publicerad: 2015
krasch
1krasch
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; kraschande ljud, brak, skräll2 våldsam sammanstötning3 sammanbrott
| Singular | |
|---|---|
| en krasch | obestämd form |
| en kraschs | obestämd form genitiv |
| kraschen | bestämd form |
| kraschens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| krascher | obestämd form |
| kraschers | obestämd form genitiv |
| krascherna | bestämd form |
| kraschernas | bestämd form genitiv |


