publicerad: 2015
krasch
1krasch
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; kraschande ljud, brak, skräll2 våldsam sammanstötning3 sammanbrott
Singular | |
---|---|
en krasch | obestämd form |
en kraschs | obestämd form genitiv |
kraschen | bestämd form |
kraschens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krascher | obestämd form |
kraschers | obestämd form genitiv |
krascherna | bestämd form |
kraschernas | bestämd form genitiv |