publicerad: 2015
krigsman
krigs|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨ngt åld.⟩ soldat
Singular | |
---|---|
en krigsman | obestämd form |
en krigsmans | obestämd form genitiv |
krigsmannen | bestämd form |
krigsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krigsmän | obestämd form |
krigsmäns | obestämd form genitiv |
krigsmännen | bestämd form |
krigsmännens | bestämd form genitiv |