publicerad: 2015
krigsutbrott
krigs|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ krig utbrott 1
Singular | |
---|---|
ett krigsutbrott | obestämd form |
ett krigsutbrotts | obestämd form genitiv |
krigsutbrottet | bestämd form |
krigsutbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krigsutbrott | obestämd form |
krigsutbrotts | obestämd form genitiv |
krigsutbrotten | bestämd form |
krigsutbrottens | bestämd form genitiv |