publicerad: 2015
krigsvägrare
krigs|vägr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägrarna krig vägrare
Singular | |
---|---|
en krigsvägrare | obestämd form |
en krigsvägrares | obestämd form genitiv |
krigsvägraren | bestämd form |
krigsvägrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krigsvägrare | obestämd form |
krigsvägrares | obestämd form genitiv |
krigsvägrarna | bestämd form |
krigsvägrarnas | bestämd form genitiv |