publicerad: 2015
krumning
krum·ning
substantiv
~en ~ar krumma
Singular | |
---|---|
en krumning | obestämd form |
en krumnings | obestämd form genitiv |
krumningen | bestämd form |
krumningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krumningar | obestämd form |
krumningars | obestämd form genitiv |
krumningarna | bestämd form |
krumningarnas | bestämd form genitiv |