publicerad: 2015
kuckel
kuckel
[kuk´el]
substantiv
kucklet • ⟨vard.⟩ sysslande med ngt förbjudet i smyg
Singular | |
---|---|
ett kuckel | obestämd form |
ett kuckels | obestämd form genitiv |
kucklet | bestämd form |
kucklets | bestämd form genitiv |