publicerad: 2015
kusinbarn
kus·in|barn
substantiv
~et; pl. ~ kusin barn
Singular | |
---|---|
ett kusinbarn | obestämd form |
ett kusinbarns | obestämd form genitiv |
kusinbarnet | bestämd form |
kusinbarnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kusinbarn | obestämd form |
kusinbarns | obestämd form genitiv |
kusinbarnen | bestämd form |
kusinbarnens | bestämd form genitiv |