publicerad: 2015
kvicka
kvicka
verb
~de ~t • tills. med på, sig:
Finita former | |
---|---|
kvickar | presens aktiv |
kvickade | preteritum aktiv |
kvicka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvicka | infinitiv aktiv |
har/hade kvickat | supinum aktiv |
Presens particip | |
kvickande |
kvicka på
• öka farten, skynda sig
Infinita formeratt kvicka påinfinitiv aktivPresens particippåkvickande
kvicka sig
• skynda sig
Ordform(er)kvicka sig