publicerad: 2015
kvälja
1kvälja
verb
kvalde, kvalt, kvald n. kvalt, pres. kväljer 1 förorsaka illamående hos2 ⟨jur.⟩ obehörigt klandra: kvälja dom
Finita former | |
---|---|
kväljer | presens aktiv |
kväljs (kväljes) | presens passiv |
kvalde | preteritum aktiv |
kvaldes | preteritum passiv |
kvälj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvälja | infinitiv aktiv |
att kväljas | infinitiv passiv |
har/hade kvalt | supinum aktiv |
har/hade kvalts | supinum passiv |
Presens particip | |
kväljande | |
Perfekt particip | |
en kvald + substantiv | |
ett kvalt + substantiv | |
den/det/de kvalda + substantiv |
2kvälja
verb
kväljde kväljt • inge illamående
Finita former | |
---|---|
kväljer | presens aktiv |
kväljs (kväljes) | presens passiv |
kväljde | preteritum aktiv |
kväljdes | preteritum passiv |
kvälj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvälja | infinitiv aktiv |
att kväljas | infinitiv passiv |
har/hade kväljt | supinum aktiv |
har/hade kväljts | supinum passiv |
Presens particip | |
kväljande | |
Perfekt particip | |
en kväljd + substantiv | |
ett kväljt + substantiv | |
den/det/de kväljda + substantiv |