publicerad: 2015
kväljning
kvälj·ning
substantiv
~en ~ar • till 1kvälja 1
Singular | |
---|---|
en kväljning | obestämd form |
en kväljnings | obestämd form genitiv |
kväljningen | bestämd form |
kväljningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kväljningar | obestämd form |
kväljningars | obestämd form genitiv |
kväljningarna | bestämd form |
kväljningarnas | bestämd form genitiv |