publicerad: 2015
kyla
1kyla
substantiv
~n • låg temperatur; bildl. avmätthet; lugn
Singular | |
---|---|
en kyla | obestämd form |
en kylas | obestämd form genitiv |
kylan | bestämd form |
kylans | bestämd form genitiv |
2kyla
verb
kylde kylt • göra kallare; dämpa
Finita former | |
---|---|
kyler | presens aktiv |
kyls (kyles) | presens passiv |
kylde | preteritum aktiv |
kyldes | preteritum passiv |
kyl | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kyla | infinitiv aktiv |
att kylas | infinitiv passiv |
har/hade kylt | supinum aktiv |
har/hade kylts | supinum passiv |
Presens particip | |
kylande | |
Perfekt particip | |
en kyld + substantiv | |
ett kylt + substantiv | |
den/det/de kylda + substantiv |
kyla av
• kyla av el. avkyla vinet