publicerad: 2015
kälkåkare
kälk|åk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑åkarna kälke åkare 1
| Singular | |
|---|---|
| en kälkåkare | obestämd form |
| en kälkåkares | obestämd form genitiv |
| kälkåkaren | bestämd form |
| kälkåkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kälkåkare | obestämd form |
| kälkåkares | obestämd form genitiv |
| kälkåkarna | bestämd form |
| kälkåkarnas | bestämd form genitiv |


