publicerad: 2015
käringtand
kär·ing|tand
el. kärr·ing|tand
substantiv
~en ‑tänder • en växt
| Singular | |
|---|---|
| en käringtand (en kärringtand) | obestämd form |
| en käringtands (en kärringtands) | obestämd form genitiv |
| käringtanden (kärringtanden) | bestämd form |
| käringtandens (kärringtandens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| käringtänder (kärringtänder) | obestämd form |
| käringtänders (kärringtänders) | obestämd form genitiv |
| käringtänderna (kärringtänderna) | bestämd form |
| käringtändernas (kärringtändernas) | bestämd form genitiv |


