publicerad: 2015
könsordning
köns|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • könsmaktsordning
Singular | |
---|---|
en könsordning | obestämd form |
en könsordnings | obestämd form genitiv |
könsordningen | bestämd form |
könsordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
könsordningar | obestämd form |
könsordningars | obestämd form genitiv |
könsordningarna | bestämd form |
könsordningarnas | bestämd form genitiv |