publicerad: 2015
körnare
körn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. körnarna • ett stålverktyg med härdad spets för uppmärkning av arbetsstycken av metall
| Singular | |
|---|---|
| en körnare | obestämd form |
| en körnares | obestämd form genitiv |
| körnaren | bestämd form |
| körnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| körnare | obestämd form |
| körnares | obestämd form genitiv |
| körnarna | bestämd form |
| körnarnas | bestämd form genitiv |


