publicerad: 2015
körning
1kör·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till 2köra 1: mopedkörning; datakörning
Singular | |
---|---|
en körning | obestämd form |
en körnings | obestämd form genitiv |
körningen | bestämd form |
körningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
körningar | obestämd form |
körningars | obestämd form genitiv |
körningarna | bestämd form |
körningarnas | bestämd form genitiv |
2körn·ing
substantiv
~en • till körna
Singular | |
---|---|
en körning | obestämd form |
en körnings | obestämd form genitiv |
körningen | bestämd form |
körningens | bestämd form genitiv |