publicerad: 2015
lallare
lall·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. lallarna • ⟨vard.⟩ oseriös person
| Singular | |
|---|---|
| en lallare | obestämd form |
| en lallares | obestämd form genitiv |
| lallaren | bestämd form |
| lallarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| lallare | obestämd form |
| lallares | obestämd form genitiv |
| lallarna | bestämd form |
| lallarnas | bestämd form genitiv |


