publicerad: 2015
landeri
land·eri
[‑eri´]
substantiv
~et ~er • i äldre tid: ståndsmässig jordbruksfastighet inom en stad särsk. i Göteborg
Singular | |
---|---|
ett landeri | obestämd form |
ett landeris | obestämd form genitiv |
landeriet | bestämd form |
landeriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
landerier | obestämd form |
landeriers | obestämd form genitiv |
landerierna | bestämd form |
landeriernas | bestämd form genitiv |