publicerad: 2015
livsbejakare
livs|be·jak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bejakarna liv 1 bejakare
Singular | |
---|---|
en livsbejakare | obestämd form |
en livsbejakares | obestämd form genitiv |
livsbejakaren | bestämd form |
livsbejakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
livsbejakare | obestämd form |
livsbejakares | obestämd form genitiv |
livsbejakarna | bestämd form |
livsbejakarnas | bestämd form genitiv |