publicerad: 2015
bejakare
be·jak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bejakarna bejaka
Singular | |
---|---|
en bejakare | obestämd form |
en bejakares | obestämd form genitiv |
bejakaren | bestämd form |
bejakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bejakare | obestämd form |
bejakares | obestämd form genitiv |
bejakarna | bestämd form |
bejakarnas | bestämd form genitiv |