publicerad: 2015
logiker
log·ik·er
[lå´g‑]
substantiv
~n; pl. ~ logik
Singular | |
---|---|
en logiker | obestämd form |
en logikers | obestämd form genitiv |
logikern | bestämd form |
logikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
logiker | obestämd form |
logikers | obestämd form genitiv |
logikerna | bestämd form |
logikernas | bestämd form genitiv |