publicerad: 2015
luftrum
luft|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till 1rum 2: ett främmande plan kränkte det svenska luftrummet
Singular | |
---|---|
ett luftrum | obestämd form |
ett luftrums | obestämd form genitiv |
luftrummet | bestämd form |
luftrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
luftrum | obestämd form |
luftrums | obestämd form genitiv |
luftrummen | bestämd form |
luftrummens | bestämd form genitiv |