publicerad: 2015
luntare
lunt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. luntarna • ⟨prov.⟩ person som luntar; till 2lunta 1
Singular | |
---|---|
en luntare | obestämd form |
en luntares | obestämd form genitiv |
luntaren | bestämd form |
luntarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
luntare | obestämd form |
luntares | obestämd form genitiv |
luntarna | bestämd form |
luntarnas | bestämd form genitiv |