SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
luntare
lunt·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. luntarna ⟨prov.⟩ person som luntar; ​till 2lunta 1
Singular
en luntareobestämd form
en luntaresobestämd form genitiv
luntarenbestämd form
luntarensbestämd form genitiv
Plural
luntareobestämd form
luntaresobestämd form genitiv
luntarnabestämd form
luntarnasbestämd form genitiv