SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
lycka
1lycka substantiv ~n känsla av högsta glädje och väl­befinnandefram­gång; tur: ​ha lycka med sig; ​lycka till! må du ha fram­gång!​ – I sammansättn. lyck-, lycko-; många sammansättn. kan tänkas höra både till 1lycka 1 och 1lycka 2.
Singular
en lyckaobestämd form
en lyckasobestämd form genitiv
lyckanbestämd form
lyckansbestämd form genitiv
2lycka substantiv ~n lyckor ⟨prov.⟩ in­hägnad mindre åker el. äng
Singular
en lyckaobestämd form
en lyckasobestämd form genitiv
lyckanbestämd form
lyckansbestämd form genitiv
Plural
lyckorobestämd form
lyckorsobestämd form genitiv
lyckornabestämd form
lyckornasbestämd form genitiv
3lycka verb lyckte lyckt ⟨åld. utom i frasen⟩ stänga: ​bak­om lyckta dörrar
Finita former
lyckerpresens aktiv
lycks (lyckes)presens passiv
lycktepreteritum aktiv
lycktespreteritum passiv
lyckimperativ aktiv
Infinita former
att lyckainfinitiv aktiv
att lyckasinfinitiv passiv
har/hade lycktsupinum aktiv
har/hade lycktssupinum passiv
Presens particip
lyckande
Perfekt particip
en lyckt + substantiv
ett lyckt + substantiv
den/det/de lyckta + substantiv