publicerad: 2015
lycka
1lycka
substantiv
~n 1 känsla av högsta glädje och välbefinnande2 framgång; tur: ha lycka med sig; lycka till! må du ha framgång! – I sammansättn. lyck-, lycko-; många sammansättn. kan tänkas höra både till 1lycka 1 och 1lycka 2.
Singular | |
---|---|
en lycka | obestämd form |
en lyckas | obestämd form genitiv |
lyckan | bestämd form |
lyckans | bestämd form genitiv |
2lycka
substantiv
~n lyckor • ⟨prov.⟩ inhägnad mindre åker el. äng
Singular | |
---|---|
en lycka | obestämd form |
en lyckas | obestämd form genitiv |
lyckan | bestämd form |
lyckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
lyckor | obestämd form |
lyckors | obestämd form genitiv |
lyckorna | bestämd form |
lyckornas | bestämd form genitiv |
3lycka
verb
lyckte lyckt • ⟨åld. utom i frasen⟩ stänga: bakom lyckta dörrar
Finita former | |
---|---|
lycker | presens aktiv |
lycks (lyckes) | presens passiv |
lyckte | preteritum aktiv |
lycktes | preteritum passiv |
lyck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lycka | infinitiv aktiv |
att lyckas | infinitiv passiv |
har/hade lyckt | supinum aktiv |
har/hade lyckts | supinum passiv |
Presens particip | |
lyckande | |
Perfekt particip | |
en lyckt + substantiv | |
ett lyckt + substantiv | |
den/det/de lyckta + substantiv |