publicerad: 2015
lycksaliggöra
lyck·sal·ig|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • ⟨ngt åld.⟩ lycksaliggöra ngn el. göra ngn lycksalig
Finita former | |
---|---|
lycksaliggör | presens aktiv |
lycksaliggörs (lycksaliggöres) | presens passiv |
lycksaliggjorde | preteritum aktiv |
lycksaliggjordes | preteritum passiv |
lycksaliggör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lycksaliggöra | infinitiv aktiv |
att lycksaliggöras | infinitiv passiv |
har/hade lycksaliggjort | supinum aktiv |
har/hade lycksaliggjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
lycksaliggörande | |
Perfekt particip | |
en lycksaliggjord + substantiv | |
ett lycksaliggjort + substantiv | |
den/det/de lycksaliggjorda + substantiv | |
den lycksaliggjorde + maskulint substantiv |