publicerad: 2015
lämning
lämn·ing
substantiv
~en ~ar • äv. kvarleva, återstod, rest
Singular | |
---|---|
en lämning | obestämd form |
en lämnings | obestämd form genitiv |
lämningen | bestämd form |
lämningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lämningar | obestämd form |
lämningars | obestämd form genitiv |
lämningarna | bestämd form |
lämningarnas | bestämd form genitiv |