publicerad: 2015
löftesbrytare
löft·es|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • till bryta 4 löfte
Singular | |
---|---|
en löftesbrytare | obestämd form |
en löftesbrytares | obestämd form genitiv |
löftesbrytaren | bestämd form |
löftesbrytarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
löftesbrytare | obestämd form |
löftesbrytares | obestämd form genitiv |
löftesbrytarna | bestämd form |
löftesbrytarnas | bestämd form genitiv |