publicerad: 2015
lösare
lös·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. lösarna 1 till lösa 1: korsordslösare2 till lösa 2
Singular | |
---|---|
en lösare | obestämd form |
en lösares | obestämd form genitiv |
lösaren | bestämd form |
lösarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lösare | obestämd form |
lösares | obestämd form genitiv |
lösarna | bestämd form |
lösarnas | bestämd form genitiv |