publicerad: 2015
major
1maj·or
[‑o´r]
substantiv
~en ~er • officer av medelhög grad – I sammansättn. majors-.
Singular | |
---|---|
en major | obestämd form |
en majors | obestämd form genitiv |
majoren | bestämd form |
majorens | bestämd form genitiv |
Plural | |
majorer | obestämd form |
majorers | obestämd form genitiv |
majorerna | bestämd form |
majorernas | bestämd form genitiv |
2major
[mej´djör]
substantiv
~n; pl. ~s • stor golftävling
Singular | |
---|---|
en major | obestämd form |
en majors | obestämd form genitiv |
majorn | bestämd form |
majorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
majors | obestämd form |
majors | obestämd form genitiv |