publicerad: 2015
majoritet
maj·or·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • flertal; röstövervikt: regeringen hade majoritet i riksdagen
Singular | |
---|---|
en majoritet | obestämd form |
en majoritets | obestämd form genitiv |
majoriteten | bestämd form |
majoritetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
majoriteter | obestämd form |
majoriteters | obestämd form genitiv |
majoriteterna | bestämd form |
majoriteternas | bestämd form genitiv |