publicerad: 2015
maktfullkomlighet
makt|full·kom·lig·het
substantiv
~en ~er maktfullkomlig
Singular | |
---|---|
en maktfullkomlighet | obestämd form |
en maktfullkomlighets | obestämd form genitiv |
maktfullkomligheten | bestämd form |
maktfullkomlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maktfullkomligheter | obestämd form |
maktfullkomligheters | obestämd form genitiv |
maktfullkomligheterna | bestämd form |
maktfullkomligheternas | bestämd form genitiv |