publicerad: 2015
man
1man
[man´]
substantiv
~nen; pl. män, best. pl. männen 1 i sammansättn. äv. person: växa upp från pojke till man; vara man för sörja för, svara för2 manlig part i äktenskap: hennes äkta man – I sammansättn. man-, mans-, ngn gång manna-; nästan alla sådana sammansättn. hör till 1man 1.
| Singular | |
|---|---|
| en man | obestämd form |
| en mans | obestämd form genitiv |
| mannen | bestämd form |
| mannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| män | obestämd form |
| mäns | obestämd form genitiv |
| männen | bestämd form |
| männens | bestämd form genitiv |
2man
[man´]
substantiv
~nen; pl. ~ el. ~nar • person oavsett kön i trupp- el. arbetsstyrka
| Singular | |
|---|---|
| en man | obestämd form |
| en mans | obestämd form genitiv |
| mannen | bestämd form |
| mannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| man (mannar) | obestämd form |
| mans (mannars) | obestämd form genitiv |
| mannarna | bestämd form |
| mannarnas | bestämd form genitiv |
3man
[man´]
pronomen
• jfr 3en: man kan vad man vill; ser man på! som uttryck för förvåning
| Ordform(er) | |
|---|---|
| man | grundform utrum |
4man
[ma´n]
substantiv
~en ~ar • långt hår på nacken på häst m.fl. djur
| Singular | |
|---|---|
| en man | obestämd form |
| en mans | obestämd form genitiv |
| manen | bestämd form |
| manens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| manar | obestämd form |
| manars | obestämd form genitiv |
| manarna | bestämd form |
| manarnas | bestämd form genitiv |


