SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
manér
man·­ér el. 2man·­er [‑e´r] substantiv ~et; pl. ~ sätt; i pl. äv. fasoner, sätt att upp­träda
Singular
ett manér (ett maner)obestämd form
ett manérs (ett maners)obestämd form genitiv
manéret (maneret)bestämd form
manérets (manerets)bestämd form genitiv
Plural
manér (maner)obestämd form
manérs (maners)obestämd form genitiv
manéren (maneren)bestämd form
manérens (manerens)bestämd form genitiv