publicerad: 2015
mara
mara
substantiv
~n maror 1 väsen som i folktron tänkts rida på sovande människor; häxa, ragata; som förled i sammansättn. äv. betecknande ngt som förvridet el. förkrympt2 ⟨vard.⟩ maratonlopp
| Singular | |
|---|---|
| en mara | obestämd form |
| en maras | obestämd form genitiv |
| maran | bestämd form |
| marans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| maror | obestämd form |
| marors | obestämd form genitiv |
| marorna | bestämd form |
| marornas | bestämd form genitiv |


