publicerad: 2015
marmorering
marm·or·er·ing
substantiv
~en ~ar marmorera
Singular | |
---|---|
en marmorering | obestämd form |
en marmorerings | obestämd form genitiv |
marmoreringen | bestämd form |
marmoreringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marmoreringar | obestämd form |
marmoreringars | obestämd form genitiv |
marmoreringarna | bestämd form |
marmoreringarnas | bestämd form genitiv |